Nu får jag ju skärpa mig. Hur längesedan var det jag skrev sist? Alltför.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Eller jo, visst vet jag. Men jag ska ju vara diskret i bloggen. Man kan väl säga som så, att det har gått dit jag önskade, men nu känns det inte så intressant längre. Jag är hopplös.

Det här med fotfäste tar sin tid. Usch, jag kan inte ens uttrycka mig idag. Hoppas jag får något fint i julklapp. Då ska jag aldrig vara uttryckslös mer.

Hejdå.

Godafton, godafton.

Hemma från träning, och allt vad det innebär. Boxning varde min grej, och det går bara framåt. Fantastico!

Avslutning inom snar framtid. Denna innehållande bowling- och tacoafton. Detta med ett gemytligt gäng och en grann tränare. Tack gud.

Bölden är bortplockad från mitt tankeflöde och jag är stark. Inte nog med att den fysiska styrkan gör mig halvt androgyn, utan även inombords. Det håller i längden. Som faen.

Ett stooooooort glas Skpnemejeriermjölk väntar uppanöver källarvåningen, och jag ska hosta mig upp dit. Puss & kram önskar super-Lollo.

Fredagen: kanon!

Lördagen: sämre.

Det är dagen innan ännu en skolstart. Inte nog med det. Det är en relativt dyster dag innan ännu en skolstart.

Vänner genomgår kris, det påverkar. Jag genomgår lite kris, det påverkar. Inte kris i samma stora omfattning, men kris likväl.

Det blir svårt när man tror sig förstå något, och därefter blir vilseledd med att inte få bekräftelse för sina aningar.

Vi släpper det så gott det går nu (nej, jag tror inte på det själv) och funderar på annat.

Lite TV på min sista lediga dag? Javesst.